describe

jag är arbetslös, och vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Bli präst? 

Varför är det så svårt? När jag pluggade i Göteborg ville jag bara komma hem, men nu när jag är hemma, då vill jag bara här ifrån.. 

 

jag ska träna min bästa vovve till augusti, bara ta det lugnt och njuta.. Allt det andra löser väl sig, någongång. 

 

... livet stormar.

- som vanligt då eller? Kvinnan jag vill radera ur mitt liv vill inte bli raderad. Det är så svårt att gå emot normer, vad samhället säger och tycker är rätt. För det jag vill göra är så fel, det kniper i magen, vilket är egentligen rätt?
Att radera någon som man inte bör, inte får, radera ur sitt liv.. Eller att faktiskt må dåligt, lida, över personens beteende. Alla svekfulla situationer, alla gånger du försökt få mig må dåligt.. Men vilja? Ah, det känns faktiskt så.
Detta borde ingen människa få gå igenom. Alla borde få bli älskad av den kvinnan.

När saknaden bara är från min sida, när ingen bryr sig.

Tänker på henne, ofta. Tänker mest på oss, det vi hade och det vi var.

Vi var oslagbara, faktiskt! Alla var så avundsjuka på oss, på det vackra vi hade.

Nu vet jag inte vad vi har, ingen hör av sig. Som ett kliande, svidande skavsår, är den tomhet som är kvar.

Vill vara din, men du är hellre hans. Tror jag. Det verkar så iallafall.

Jag vill bara att du hör av dig, veta att du tänker på mig lika mycket som jag tänker på dej.