describe

Jag önskar att världen var sådär strålande som den första vårdagen.
Ni vet när man vaknar upp och solen tränger igenom persiennerna för första gången på flera mörka månader..
Och när man går ut känner man värmen omfamna en mjukt.
Ni vet den lyckan, känslan av att inget kan gå fel..

Jag saknar den lyckan.



Ta alltid ut lyckan i förskott..
Det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan.

Jag sitter framför TV:n och väntar på ett sms som aldrig kommer.
Tänker lite på Gud och hans storhet, hans planer. Jag har det mest jobbigt, det är svårt att vara arg när man inte vill vara det. Men jag kan inte gråta mer.
Jag vill bara visa vad jag känner.
Nu ringde det istället, känns bra att jag inte är helt bortglömd.
Jag tänker på hur Jesus hade gjort, mest troligt förlåtit och älskat.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag startade en ny blogg, vill börja om på nått vis.
Fast jag vill inte börja om helt, utan jag vill göra det med dig vid min sida.
Glömma allt som varit, allt som gjort så ont och bara börja om.

Jag är tjejen som inte kan hålla tyst.
Jag kan inte stänga in känslorna, det bubblar över. Och det gör det ofta.
Jag gråter, skriker och lägger på.
Det gör så ont i magen, jag måste gråta, beklaga.
Smärtan i magen blir för stor annars, ohanterbar.
Jag gör det för jag bryr mig, säger jag inget så bryr jag mig inte. Svårare än så är det inte. Jag är egentligen en ganska så enkel person. En enkel person med svåra vibbar bara.
Vibbar av kärlek och omsorg.
Som jag inte alltid kan kontrollera.