Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig något som tar mig någonstans. Jag saknar henne så. Hatar det.
När saknaden bara är från min sida, när ingen bryr sig.
Tänker på henne, ofta. Tänker mest på oss, det vi hade och det vi var.
Vi var oslagbara, faktiskt! Alla var så avundsjuka på oss, på det vackra vi hade.
Nu vet jag inte vad vi har, ingen hör av sig. Som ett kliande, svidande skavsår, är den tomhet som är kvar.
Vill vara din, men du är hellre hans. Tror jag. Det verkar så iallafall.
Jag vill bara att du hör av dig, veta att du tänker på mig lika mycket som jag tänker på dej.
Men jag tvingar ingen.
